<< Tillbaka

---

Ins Hbl 19.1.10: Kårböleskolan inte på slaktlistan

Mikael Sjövall skriver i sin kolumn i Hbl 16.1 bla. om byskolorna och kommunernas inställning till småskaliga lösningar. Han omnämner den sk. Pajunen-listan med en lång rad förslag om stängning av bibliotek och skolor. De uppskattade inbesparingarna ligger närmare 10 miljoner, än de 100 miljoner euro han nämner. Kolumnen låter förstå att Kårböle skola, alldeles vid gränsen till Vanda, skulle finnas på slaktlistan, men så är inte fallet. Sjövall påstår också att skolans framtid skulle vara hotad av den nya direktören för utbildningsverket. Tjänstemännen i staden har makt, men de linjedragningar som gjorts och som görs, måste omfattas av politikerna. Kvartersskolor är därtill inte direktörens uppfinning utan har fungerat i åratal bla. i Ärvings, Gräsviken, den nyaste i Arabiastranden intill daghemmet.
Diskussionen om de små skolorna är viktig. Som Sjövall vackert beskriver är skolan en central samlingspunkt för det svenska, framför allt i en språkligt utsatt miljö. Men lågstadieskolan kan inte vara en förvaringsplats för barn, inte heller i första hand samlingsplats för invånarna.
Helsingfors har 18 lågstadieskolor, 5 högstadier och 4 gymnasier och ett rätt stabilt elevantal. Det går inte att blunda för, att ett lågstadium med 230 elever har mer undervisningsresurser per elev, än ett lågstadium med 30 elever. Skolan med parallellklasser kan erbjuda mer smågruppsundervisning, så som modersmålsinriktad- och nybörjarfinska i egna grupper, fler eftermiddagsklubbar, utfärder och också annat program. Framför allt har behöriga och långvariga lärare visat sej allt svårare att locka till skolor med bara 1 eller 2 kolleger, medan större skolor lättare förefaller attrahera behörig personal. Undervisningens kvalitet och barnens rätt till jämngod undervisning driver såväl tjänstemän som politiker till att utveckla såväl undervisningens ramar, som dess väggar och innehåll. Den svenska skolan i Finland ska hålla jämna steg med den finska och klara av att bemöta nationell kravställning. Också på svenska måste vi förhålla oss till de förändringar decennierna för med sej.

Det som diskussionen om Pajunenlistan, och om byskolorna aktualiserar, är behovet av utvecklad invånarservice. Istället för att stänga de ”väggar” byskolan utgör, borde ”Luckor” för kommunal service i stadsdelarna och i byarna utvecklas. Socialarbetare, matservicen för äldre, informationsverksamheten, rådgivningen, bibliotek, daghem och föreningsverksamhet kunde oftare än idag dela fastighet och bidra till att rädda medborgarverksamheten i byar och stadsdelar. I samband med en kommande sammanslagning av dagvårdsförvaltning med undervisningsförvaltningen i Helsingfors uppstår förhoppningsvis möjligheten att utveckla starka svenska enheter för småbarn och för nybörjarundervisningen nära hemmen.

Sjövall som politisk beslutsfattare i Helsingfors Energis direktion vet att stadens ekonomi är beroende av den avkastning energiproduktionen ger. Han vet också att det utvecklingsförslag som läggs fram för direktionen den 19.1.10 innefattar klara formuleringar om risk för dramatisk försämring av energiverkets avkastning. Om Sjövall väljer 20% lägre koldioxidutsläpp riskerar han samtidigt 200 miljoner årliga euro för stadens serviceproduktion. I det skedet talar vi inte längre om småsummor som den nuvarande Pajunenlistan för fram, utan en omprioritering där kommunal service viker för energiproduktion och de väggar Helsingfors satsar på inhyser nya värmepannor.

Maria Björnberg-Enckell, stadsfullmäktigeledamot (Sfp)

---