<< Tillbaka

---

Kolumn: Läraren 7.4.10

Högskolepolitiska passioner

Det historiskt betecknade beslutet om att inte bygga ett hotell på Skatudden föranledde en mycket känslosam diskussion. Spänningen och engagemanget var påtagliga både i salen och utanför den. De starka känslorna kom sej av att frågan var viktig.

Den nya barnträdgårdslärarutbildningen i Helsingfors har också väckt känslor och diskussion. I situationen där man plötsligt insett att HU och Arcada på allvar håller på att göra verklighet av sina planer, har ÅA tackat nej till samarbete och utan planering och beredning lovat starta en egen grundutbildning i Helsingfors. Man skulle flytta utbildningsplatser från Jakobstad till Helsingfors. Oron vid PF:s enhet i Jakobstad är förståelig – på åratal har man inte kunnat fylla de av undervisningsministeriet tilldelade utbildningsplatserna. De sökande har varit för få.

I sin ledare i Vasabladet (31.3.10) ansåg Kenneth Myntti att ”SFP:s tudelning ödelägger svensk högskoleutbildning”. Intressebevakningen för den växande svensk- och tvåspråkiga befolkningen i huvudstadsregionen skulle inte få ske på bekostnad av den lilla österbottniska stadens och utbildningsenhetens bekostnad. Men så fungerar inte demokrati, den som är folkvald från en viss region ska arbeta för sin stad och region. Svenska politiker i SFP ska självfallet också solidarisera sej med hela Svenskfinland. Men det finns situationer där barnens och familjernas behov måste ställas framför institutionernas och ”Svenskfinlands”. Så är det med barnträdgårdslärarfrågan ur huvudstadsregionens perspektiv.

En permanent grundutbildning av dagvårdspersonal är en förutsättning för att de svenska och tvåspråkiga barnen i södra Finland ska få kompetenta barnträdgårdslärare såväl imorgon som i övermorgon. Situationen idag leder till att behöriga barnskötare sköter barnträdgårdslärarjobben, med följden
att en obehörig anställs som barnskötare. Här behöver knappast betonas, att utan svensk barndagvård finns ingen framtid för den svenska skolan, i det befolkningstäta, växande området av landet.

Ledarskribent Myntti befarar att det han kallar ideologisk oenighet kan leda till svenskans utrotning ur landet. Är ÅA alltså den högskola som garanterar svenskan fortbestånd i landet? Under min egen studietid vid institutionen för Nordiska språk vid Helsingfors universitet med Svensk litteratur som huvudämne, förstod jag aldrig att HU inte räknades till det svenska Finland.
Under debattens gång har det känts som om sju år av studier på svenska landets toppuniversitet, hade varit mindre värda än om det skett vid Åbo Akademis institutioner.

Vidare upprepar Folktingets felaktiga uppgifter om examinationsrätten, och hävdar att striden handlar om examinationsrätt. Men examinationsrätten för barnträdgårdslärare finns sedan 2005 entydigt också hos HU och ett samtal tillundervisningsministeriet räcker för att bekräfta detta. Däremot handlar det självfallet om en diskussion om tilläggsresurser. Vem samarbetar, vem genomför och till vilket pris? De svenska och tvåspråkiga barnens intresse är att arrangemanget är förankrat i den lokala yrkeshögskole- och universitetsmiljön, att det är hållbart med tanke på kontinuitet och kvalitet. Varken mer eller mindre. En känslosam fråga, för att ämnet är viktigt. För oss förtroendevalda från huvudstadsregionen är det den strategiska framtidsfråga, inte ur ekonomisk eller sysselsättnigsmässig, utan som förutsättning för språkets välmående och svenskans framtid.

---