Om mig

Sedan barndomen har jag talat svenska med familjen och en hel del finska utanför hemmet. Engelska lärde jag mej i 11-års åldern då jag som Bay City Rollers-fan ville ha info om bandet. Tyskan började jag med på språkkurs i Salzburg några år senare och den har alltid behövts på skidsemestrar i Gaschurn för att kunna umgås med familjen Hechenberger. Franska läste jag i gymnasiet, spanska på arbis och senare på Uni. Grundkursen i ryska har jag avlagt vid Hanken och det språket vill jag ännu lära mej tala.

Det har känts som om respektive språk — dem man talar på modersmålsnivå, eller såna man under en tid använt intensivt, också burit med sej en känsla. Upplevelsen av en gymnastikstund på finska och en på svenska är annorlunda. Inte för att man gör annat, utan för att språket bär med sej ett annat sätt att förhålla sej till sej själv och till det som händer omkring.

Att tala flere språk, och att röra sej i olika kulturella och sociala språk och världar innebär att man får uppleva händelser och människor av många olika slag och ha glädje av det. Också därför känns det viktigt att jobba för ett land med två likvärdiga språk.

För en bättre värld

vill jag fortfarande kämpa. Åren i politiken har visat att en bred allmänbildning, kombinerad med specialkunnande, och social kompetens är viktiga. Erfarenheterna från familje- och arbetsliv har gett insikt om att tilltro är grunden för allt. Helsingfors, Finland och världen kan förbättras, men förutsättningen är förändring och utveckling. Framtiden beror på vår vilja och vårt mod att fördomsfritt anta utmaningar.

Jag har blivit kommunalpolitiker och känner mej hemma i uppdraget, märker att med erfarenhet och insikter är det lättare att påverka beslut.